Tänk om...

min önskan om att stå på en högt belägen fjälltopp. Betrakta landskapet nedanför där skenet från månen och stjärnorna reflekteras i vattnet som flyterfram i dalen. Beskåda bergen och dess höga toppar på andra sidan dalen. Känna den iskalla vinden i ansiktet som skapar tårar i ögonen då man vänder sig emot vinden. Känna landskapets storhet, den enkla människans litenhet och glädjen av sällskapet från den hund som svassar runt området och sniffar intresserat i marken.

Tar beslutet att vända tillbaka till den lilla, varma och primitiva stugan med ett stort lager ved bak vid husknuten. Gå in och lägga ved på glöden. Lägga sig i bädden för lyssna till vindens ilande och filosofera en stund. Stå upp för att värma vatten till en god kopp te. Värma upp burken med vitaböner i tomatsås och steka lite bacon. Steka lite extra bacon åt hunden. Äta maten, dela med hunden. Lägga på mer ved. Gå ut för att ta en sista nypa frisk luft innan man går in för att bädda ner sig under en filt med hunden vid sin sida. Vila i ro.

Nu är det ju inte så men jag hade hade gjort vad som helst för en bergstopp, en liten primitiv varm stuga med ved bakvid knuten, hunden, en burk vitabönor i tomat sås och en filt....